Längesen

Jag lever menknappt.
Fick ont förra tisdagen..låg inne till lördag. Det ända nya var att kirke skickade journalen till huddinge. Ett hopp tändes inom mig.
Utskriven fredag, men sköterskan lät mig inte gå. Hem lördagen, mådde kast.. Låg mest. Söndagen kom... Svag, orkade inte stå upp, låg och skakade...grät och var rädd...orkade inte me mer smärta. In på akuten... Svimmade, ont i ett knä. Ligger nu på samma rum, samma plats som för en vecka sen!! Min plats! Tragiskt! Men smärtfri av ryggbedövning, gud så underbart..det bästa som hänt.

Funderar på min älskade lille vän. Han förtjänar det bästa.. Såklart, men kan jag ge han det?

Jag blundar...försöker se framåt, men ser mörker.

Jag ger er alla en kram och tackar er för allt ni gjort. Jag kommer aldrig kunna ge er så mycket som ni gett mig. Men jag ska försöka!!!